sitter uppe på pappas kontor o snörvlar lite. allt är så fruktansvärt jobbigt bara. frågade mamma om min o robbis förlovning, den hon bröt förra hösten. hon sa då att jag fick göra vad jag ville när jag flyttat hemifrån, vilket jag ioförsig redan då räknat ut- inte skulle va sant när det väl hände. men jag frågade henne ändå för en stund sen. de blev bråk o hon sa massa dumma saker. för en gång skull tog jag åt mig. uch det kändes som om någon satte en kniv i hjärtat. men bet ihop, ville inte sitta där o gråta. dock kom tårarna när hon lämnat huset för att köra till lasaretter med emelie.
jag önskade så innerligt att jag hade ett eget jobb där mamma inte var involverad, en bostad där mamma inte var involverad och ett liv där mamma inte var involverad. jag älskar henne, men fan! ibland blir hon mer än förmycket. hon ska fan skita i vad jag gör o inte gör, när jag är så nära 20. jag vill inget hellre än att få förlova mig med robbi. seriöst. för var dag som går älskar jag honom bara mer.
när mamma bestämmer så utgår hon fan alltid bara efter sig själv. som när jag sa att jag kanske råkat bli gravid. direkt sa hon att hon osså trott de en gång, men då blivit jätte rädd eftersom att killen hon var med då inte var pappa-material” . va fan- jag är helt säker på att robbi skulle bli en underbar pappa! o jag är inte ett dugg rädd för att skaffa barn med honom! jag har verkligen inte några korta planer med honom! vist allt kan hända, men jag älskar honom verkligen. jag skulle lätt kunna flytta ihop, skaffa barn, dela ekonomi o leva svensson för restan av våra dagar. men mamma är så inne i sitt jävla rutmönster.- sick!
mina tankar just nu är att skaffa ett till jobb att extra-knäcka på.spara pengar o kolla efter lägenhet. typ i helsingborg kanske? bra kommunikation. jag o robert <3 ja lovar att mamma hade haft en stor nolla att säga till om. o skulle de inte passa damen i smaken hade jag skickat ut henne ögona böj! synd att allt inte är så lätt som man ibland önskar. jag älskar ju handikapomsorgen i ä-holm. o lägenheten i lund är ju så perfekt central.
undrar om robbi känner för att flytta. att dela en hyra o ha en större lägenhet hade varit guld. men han har sina svagheter han med. han e ju förfan soffliggare till 100% 
, lär nog ta lång tid innan han får änden ur vagnen.
till ett större problem i mitt liv. redan sen ett par veckor tillbaka har jag haft många graviditets-symptom. allt började med en jätte dominant blod/järnsmak i munnen.sen har de bara blivit mer och mer symptom. det har avtagit avsedvärt nu och jag har fått mens- men det lucktar inte mens. det luktade inte innan mens heller :$ brukar det alltid göra. ska till um i morrn o testa mig där. lite (jätte)nervös är jag. önskar att jag hade någon att prata om det. känns som om jag tjatar när jag snackar med pv eftersom att det bara ärt jag som pratar. han bryr sig inte, eller visar det inte iallafall. hade jag varit han så hade jag haft miljoner frågor att ställa, gått å varit orolig, o fan tagit hand om tösabiten dvs moi! hur fan tror han att jag mår?????????? de han säger (de lilla) är bara ord! fucking jävla ord. där finns inga medlidande, oro eller nått kanske att man har för höga förväntlingar, men han har ju själv varit med o skapat detta ev. barn.
jag är jätte rädd, mår psykiskt dåligt! o va gör han ? skämtar om de o skrattar. jamen du har ju alltid ont i magen nu förtiden- jävla pojkvän man har ! :’( kul. nu gråtter man igen…
tro fan att man har ont i magen om man ska tvingas gå oh bära på det alldeles själv.
ska krypa ner i sängen o dra täcket över huvudet.. snyft*