tjenatjena!
kom typ nyss hem, störit att psykologin slutat .35 oh tåget går .36. så måste man vänta en hel timme på nästa tåg istället. jaja. kan man ju plugga lite eller något ( fast man aldrig gör det) hahah.
käkade två choklad idag… va e de-58g? på tok för mycket iallafall. börjar bli fet. så sjukt äckligt och motbjudande. ställde mig på vågen men den funkar nog inte. då skulle jag bara väga 66 kg. förvisso hade jag inte ätit men endå. måste komma igång oh träna på allvar. men denna veckan har jag helt tappat lusten. trist. jag ska iallafall träna i morrn- måste skriva en lektionsrapport till idrotten ju. åker jag in tidigt kan jag faktiskt basta 
de e nice. speciellt när man lämnar bastun oh man e kräftröd i snaiktet och rumstempuraturen är svalkande.
en sak jag måste jobba med är att acceptera mig sjäv. vet att jag sakt det för men om ja ska vara ärlig så vet jag inte hur jag ska göra. var ska man börja till exempel?! det känns som att jag bara flyter med strömmen. har inget eget liv… eller e de de jag har. för då stycker jag fan synd om mig själv!
ta de här med p.vännen. jag vet att jag älskar honom. men det känns endå helt loj- svårt att beskriva eftersom att jag inte igentligen vet vad jag pratar om. är det för att jag inte vet vad jag har? att jag saknar gränser och därför inte vet när jag ska känna lycka eller saknad.? ta idag tillexempel. jag skickade typ bara 3 sms till killen. i vanliga fall skickas över hundra! jag mäsker ingen direkt skillnad, jo klart att jag av ren vana tar upp mobilen men jämna mellanrum för att kolla om jag fått sms men det är endå skumt. jag borde känna värsta saknaden ju! längtan efter att få ett sms eller att det ska bli kväll så att man kan börja skicka eller ringa varandra … någon jävla reaktion! jag tycker väl om honom? jag blir glad när jag ser honom och lite smånervös när man närma sig hans hus/jobb eller va de nu må vara. men ingen direkt längtan. jag tror att jag borde reflektera över vad jag har!
jag har en pojkvän som säger att han älskar mig. jag kan träffa honom så pass ofta att jag inte hinner sakna honom. btw där ligger kanske svaret! vi träffas- snackar osv konstant… jag tror jag behöver känna saknad. och svartsjukan till hans ex gör att mina känslor för robbi bekräftsa. och att jag vet att han är min och inte någon annans…. fan va jag analyserar och tänker mycket! men det är så skönt att kunna skriva av sig!
oh nu när jag sitter och skriver känner jag faktiskt att saknaden efter älskling börjar växa detta är bra! jag måste få sakna för att kunna uppskatta hans närvaro 
jag gillar Apu 
det kan vara något som triggar igång vårt förhållande (iallafall från min sida)
nu ska jag skriva klart novellen till lilla augustpriset- deadline fredag .. ha de nice <3